Two months is a long time.

Nu har det gått nästan två månader sedan jag skrev något sist. Jag har varken haft tid, ork, lust eller inspiration till att skriva. Jag har, som en tunnelbanechaufför en gång uttryckte det, tagit en existensiell andningspaus.

I skolan går allt i ett rasande tempo och plötsligt är det bara fyra skolveckor kvar till examen. Med ett lov nånstans däremellan. 6 februari har aldrig känts så nära. Det märks på mig. Fråga min sambo. Men dom där epileringarna har gjorts och nu har jag bara en sista gång kvar innan slutprovet. Ett av två specialarbeten är gjorda och inlämnade. Det andra specialarbetet är påbörjat.

På fredag blir det jullov. Det är helt sinnesjukt. Det är rubbat. Det är galet. Det är totalt sanslöst. 12 januari kommer jag tillbaka till skolan för att sätta mig i face-salen och göra ett slutprov i pedikyr. Tre slutprov är gjorda. Manikyr, make up och massage. Jag har minst godkänt på alla. På fredag får jag veta hur det gick på make up-provet. De andra får jag veta först när jag håller slutbetyget i min hand.

Den 6 februari lämnar jag skolan. För gott. Jag får ont i magen av att tänka på det. Den 7 februari känns som ett stort svart hål. Jag hatar 7 februari. Jag har sjuk ångest för den dagen. Första dagen i mitt riktiga liv. Eller tekniskt sett är det väl den 9 februari, inget nytt liv börjar på en lördag.

Nä, fyfan vilket deprimerande inlägg det här blev.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback