This is MY life!

Har just suttit i telefonkö i typ tio minuter och lyssnat på "alla handledare är upptagna, det är din tur snart" på repeat. Jag kommer antagligen att upprepa det i sömnen i natt så många gånger som jag fått det inpräntat i hjärnan. Och som vanligt när man kommer fram så tar det typ två sekunder så är samtalet över. Inte fick man nån hjälp av det samtalet heller. Enda jag fick var att bli av med typ tio spänn för samtalskostnader. Suck. Plus att hon som svarade lät sjukt trött och som att hon hatade sitt jobb och sig själv.

Var hos läkaren i fredags för att kolla upp min mage igen. Den har lite ont och mår lite illa. Och, nej, den är inte gravid, isåfall skulle jag själv tänkt på det som en orsak och tagit reda på om jag var det eller inte. Suck. Men, vad vet jag. Kanske är jag i andra månaden i två år... Anyhow.Fick komma in på en akuttid och pratade lite med doktorn och blev lite klämd på magen. Det tyckte den inte om. Det gjorde lite ont. Så fick jag lite medicin som jag skulle prova i 10-14 dagar, blev det inte bättre ska jag tillbaka och göra tester. Det ska jag. Inte mycket bättre på nästan en vecka.

Den här medicinen iaf är ju helt toppen. Några sköna bieffekter är att jag blir supertorr i munnen. Och så blir jag torr i ögonen så allt är lite suddigt. Skit kul. Känns som att jag varit ute och åkt bil "doggystyle", alltså med huvudet hängandes ut genom fönstret och med tungan ute. Eller som när man är sjukt täppt i näsan och sover med munnen öppen. Och i det här fallet även ögonen öppna. En annan bieffekt man kan få är förstoppning. Den har jag då rakt inte märkt av. Skönt kan tyckas, men i mitt fall blev bieffekten den motsatta. Så inte så skönt.

Nåväl. Ska äta lite lunch nu. Och om tre timmar ska jag åka hem och slappa med min sjukling.

Har just kommit hem från en mycket trevlig kväll hos Jane. Vi har avverkat (ser ut som dubbel v, men det är två v:n....) en och en halv flaska vin, samt tre cider var så jag är rätt så dragen. Jag har just i detta ögonblick en bakpotatis i mikron som bevis på detta. I nyktert tillstånd hade jag kanske på sin höjd brett en macka, eller helt enkelt skitit i att jag känner mig lite småsugen på något (hmmm... råkade av misstag skriva någon istället för något, undrar vad det har för betydelse?) gott att äta på... Men, nej, jag slänger in en bakpotatis i mikron.

Så, frpn och med nu går min nyjterhetstest ut på huruvida jag skulle slänga in en bakpotatis i mikron eller inte....

Godnatt och sov så gott mina små potatisgroddar!

(Edit: i framtiden kanske mitt nykterhetstest ska baseras på huruvida jag kan stava till från och nykterhetstest... Nu är iaf min bakpotatis färdig!)

Gah. Idag var en sån dag där allt bara känns trist och tråkigt och man bara vill ligga i sängen och kolla på serier. Så jävla less på att det blir stökigt hemma för min jävla kille inte kan hålla ordning på sina grejer. Han klagar alltid på att jag lämnar skit överallt så nu har jag gjort ett experiment. Jag har städat efter mig, men låtit allt hans ligga kvar. Tjena att det är jag som stökar till. Men det är inte bara det. Är bara så less på allt. Och på alla. Det bara är en sån dag. Ingen energi. Ingen glädje. Ingen lust. Ingen inspiration.

Det enda som var kul idag var när jag fikade med Jane och vi pratade hemlisar. Resten har mest känts trist. Nu är klockan halv tio och min jävla kille ligger redan och sover för att han var uppe hela helgen (lör-sön) och tydligen räckte det inte med att lägga sig typ åtta, nio igår kväll. Vad ska jag hitta på? Känns inte som läggdags riktigt än, men kan typ inte göra nåt för då kommer han vakna... Suck. Jag vill ha ett hus. Nu. Eller en större lägenhet. Eller åtminstone en skön soffa på kontoret.

Seriöst. Det värsta jag vet på mitt jobb är folk som kommer med befallningar och talar om för en hur man ska göra. "Då kopplar du mig". "Då skickar du det i ett sms". "Skriv in ....". Vafan, är det så svårt att be om saker? "Kan du koppla mig?". "Kan du skicka det i ett sms?". "Kan du prova att skriva ....".

Ännu värre är dom som inte ens säger hej när man svarar utan bara skriker ut det dom vill ha numret till. Eller som pratar med nån annan samtidigt som dom ringer. Bägge dessa kategorier orkar jag inte vara trevlig mot.

Folk som pratar fort för att de tror att det ska bli billigare om de gör det, för då går ju automatiskt allt jättefort tror dom. Jag blir så trött på såna att jag gör saker lite långsammare.

Sen har vi ju alla dessa barn som busringer. Dom hatar jag mest av alla. Dom är så jävla dryga så det finns inte. Gah!

Bara tre timmar kvar....

Vaknade upp ensam i sägen igår efter att min man lämnat mig för att åka till mantorp och köra bilrejs i 24 timmar. (Nej, han kör inte själv i 24 timmar utan byter av med de andra grabbarna i team Huddinge Kustoms) Alldeles för sent kliver jag upp och gör mig iordning (med andra ord, springer runt som en tok i huset för att försöka få ihop mig själv så jag inte missar bussen och kommer försent till jobbet), och dumt nog så har jag två presenter att slå in som lite grädde på moset på min redan sena start. Nåväl, jag hinner till bussen, pendeln, tunnelbanan och slutdestinationen jobbet i tid. Tiden gick ovanligt fort och vips var det dags att ge sig av.

Färden gick dock inte hem utan till Jane. Vi skulle äntligen ha våran tjejkväll, något som inträffar alldeles för sällan i mitt tycke. God mat, drickbart vin (med Sprite i) och mycket gott sällskap. Kvällen gick alldeles för fort och vips var det dags att ge sig av hemåt. Något salongsberusad gick jag hem från bussen, stapplade runt i en snöhög på någons uppfart samt mimade till Mason ft. Princess superstar - Perfect exeeder. Mycket trevlig kväll!

Nu sitter jag åter på jobbet, trodde jag hade lunch, men det visade sig inte vara förrän om en halvtimme. Suck. Nu ska jag kolla hur det gick för min man med tävlingen som avslutades för 20 min sen. Spännande!