Inte långt kvar nu.

Sitter på jobbet, har ca 6 timmars arbetsdag kvar. Går nog rätt fort, hoppas jag. Sen är det snabbt hem som gäller, ett litet stopp i centrum först bara för att inhandla några sista viktiga prylar till resan. Sen tokpacka, snabbt, snabbt, snabbt. Fast jag har förberett det mesta så det borde gå undan. Vill ju inte slösa bort hela kvällen med att packa och ränna runt. Vill ju hinna softa lite också. Och så sova tidigt. Färjan går 4.50 och vi måste ju vara där vid typ 4. Och det tar ju ett tag att åka dit också, så man lär väl behöva gå upp vid 3 eller nåt.... För man kommer ju inte kunna sova så mycket på båten, resan tar ju bara tre timmar... Sen är vi i Visby klockan åtta, då känns det ju inte så aktuellt att sova, då vill man ju starta dagen....

Äh, bara jag får i mig tillräckligt med kaffe och mat så ska jag nog vara både pigg och glad imorgon.

Chips, myggbett och packning.

Imorrn natt, eller snarare kanske lördag morgon så drar jag till Gotland för en vecka. Åker med sambo, hans familj och massa vänner till dom. Det kommer bli hur kul som helst!

Men jag har ju galen packångest. Jag vill inte glömma en enda liten pinal. Jag vet att jag kan köpa nytt om det  skulle va nåt som jag saknade, men det känns så sjukt onödigt. Jag bara tänker på den grejen som ligger hemma och gör ingen nytta när jag köper en ny exakt likadan. Sånt slöseri. Och tänk om vi ska iväg på nån middag eller nåt och så har jag lämnat just det plagget jag vill ha på mig hemma. Gaaah. Jag blir tokig på sånt här. Önskar att jag var kille, då skulle jag stoppa ner två par kalsonger, tandborste, en t-shirt och kanske, kanske en deo i en ica kasse och så skulle jag köra på i de kläder jag åker i. Typ shorts, t-shirt och huvtröja. De tger oändligt med bra kombinationer och man är rustad för alla slags väder. Är det kallt så behåller man huvtröjan på, är det lagom så kör man på t-shirten och är det jättevarmt så är det ju inte så jättekonstigt om man som kille går bar på överkroppen.  Tänk om jag skulle göra så. "Nä, fy vad varmt det var idag, av med tröjan!"

If I were a boy....

Nåväl, nu ska jag fortsätta packa, och kanske göra något mer hårsmycke. Det är min nya grej. Jag gör hårdekorationer. Har just gjort klart ett lila hårband med en stor rosett på, jag är sjukt nöjd! Ska väl lägga upp en bild på det sen kanske. Och på mina sjukt fina tånaglar som jag har nu.




Ja, ja, jag är sopig...

Men jag har faktiskt annat för mig än att sitta och uppdatera bloggen. Typ spela Mafia Wars och spionera på andra människor på Facebook. Facebook är förresten sjukt bra. Iallafall om man är nyfiken som jag. Jag vet typ allt om alla. Jag har bättre koll på min pojkväns kompisar än han själv. För det mesta iallafall.

Igår var jag på grillfest som visade sig vara ett bröllop. Fast det hade jag faktiskt på känn. Det blir ju iofs rätt uppenbart när man skickar ut inbjudningar till grillfesten där man måste osa så dom vet hur mkt mat de ska köpa, och medelåldern på gästerna var nånstans mellan 40 och 60 och på ett eller annat sätt var släkt med värdparet. :D Men även om jag visste om det så kunde jag inte låta bli att bli alldeles tårögd under "ceremonin". Haha, jag är så sjukt blödig.

Förra helgen var det också bröllop, fast inte överraskningsbröllop. Själva ceremonin var över supersnabbt så man hann ju inte ens fatta att det börjat, så då blev jag knappt ens tårögd. Men så skulle jag ge bruden en grattiskram och så råkade jag, lite på skoj sådär, säga "you're married", och då kom det. Det gick liksom inte att hejda tårarna. Men så var det ju en mycket nära vän till mig, så det är klart att man blir lite extra blödig då.

Så nu är ju bara frågan, när är det min tur? Always the bridesmaid, never the bride.... Haha