This is MY life!

Jag är sjuk. Blä. Har varit dålig i en vecka nu, till och från. Kände mig lite bättre i fredags, ännu lite bättre i lördags och på söndagen vaknade jag upp med en riktigt ond hals. Idag känner jag mig superhängig igen och har ont i halsen och börjar bli hes. Så det blir till att ta det lugnt i veckan så jag är frisk på lördag, för då är det jävlar i mig brakfest! Vi ska fira av sommaren och ha lite avskedsfest för två kompisar som ska ge sig av på en resa i ett halvår på andra sidan jorden. Det kommer bli kräftor, grillat, alkohol, grym musik (såklart, det är ju jag som gör spellistan!) och massor med roligt folk. Hoppas bara på att vädret är på vår sida så vi kan vara ute som vi planerat också. Och framförallt hoppas jag på att jag är frisk så jag orkar festa hela natten lång!

Sitter på jobbet, har ca 6 timmars arbetsdag kvar. Går nog rätt fort, hoppas jag. Sen är det snabbt hem som gäller, ett litet stopp i centrum först bara för att inhandla några sista viktiga prylar till resan. Sen tokpacka, snabbt, snabbt, snabbt. Fast jag har förberett det mesta så det borde gå undan. Vill ju inte slösa bort hela kvällen med att packa och ränna runt. Vill ju hinna softa lite också. Och så sova tidigt. Färjan går 4.50 och vi måste ju vara där vid typ 4. Och det tar ju ett tag att åka dit också, så man lär väl behöva gå upp vid 3 eller nåt.... För man kommer ju inte kunna sova så mycket på båten, resan tar ju bara tre timmar... Sen är vi i Visby klockan åtta, då känns det ju inte så aktuellt att sova, då vill man ju starta dagen....

Äh, bara jag får i mig tillräckligt med kaffe och mat så ska jag nog vara både pigg och glad imorgon.

Imorrn natt, eller snarare kanske lördag morgon så drar jag till Gotland för en vecka. Åker med sambo, hans familj och massa vänner till dom. Det kommer bli hur kul som helst!

Men jag har ju galen packångest. Jag vill inte glömma en enda liten pinal. Jag vet att jag kan köpa nytt om det  skulle va nåt som jag saknade, men det känns så sjukt onödigt. Jag bara tänker på den grejen som ligger hemma och gör ingen nytta när jag köper en ny exakt likadan. Sånt slöseri. Och tänk om vi ska iväg på nån middag eller nåt och så har jag lämnat just det plagget jag vill ha på mig hemma. Gaaah. Jag blir tokig på sånt här. Önskar att jag var kille, då skulle jag stoppa ner två par kalsonger, tandborste, en t-shirt och kanske, kanske en deo i en ica kasse och så skulle jag köra på i de kläder jag åker i. Typ shorts, t-shirt och huvtröja. De tger oändligt med bra kombinationer och man är rustad för alla slags väder. Är det kallt så behåller man huvtröjan på, är det lagom så kör man på t-shirten och är det jättevarmt så är det ju inte så jättekonstigt om man som kille går bar på överkroppen.  Tänk om jag skulle göra så. "Nä, fy vad varmt det var idag, av med tröjan!"

If I were a boy....

Nåväl, nu ska jag fortsätta packa, och kanske göra något mer hårsmycke. Det är min nya grej. Jag gör hårdekorationer. Har just gjort klart ett lila hårband med en stor rosett på, jag är sjukt nöjd! Ska väl lägga upp en bild på det sen kanske. Och på mina sjukt fina tånaglar som jag har nu.

Men jag har faktiskt annat för mig än att sitta och uppdatera bloggen. Typ spela Mafia Wars och spionera på andra människor på Facebook. Facebook är förresten sjukt bra. Iallafall om man är nyfiken som jag. Jag vet typ allt om alla. Jag har bättre koll på min pojkväns kompisar än han själv. För det mesta iallafall.

Igår var jag på grillfest som visade sig vara ett bröllop. Fast det hade jag faktiskt på känn. Det blir ju iofs rätt uppenbart när man skickar ut inbjudningar till grillfesten där man måste osa så dom vet hur mkt mat de ska köpa, och medelåldern på gästerna var nånstans mellan 40 och 60 och på ett eller annat sätt var släkt med värdparet. :D Men även om jag visste om det så kunde jag inte låta bli att bli alldeles tårögd under "ceremonin". Haha, jag är så sjukt blödig.

Förra helgen var det också bröllop, fast inte överraskningsbröllop. Själva ceremonin var över supersnabbt så man hann ju inte ens fatta att det börjat, så då blev jag knappt ens tårögd. Men så skulle jag ge bruden en grattiskram och så råkade jag, lite på skoj sådär, säga "you're married", och då kom det. Det gick liksom inte att hejda tårarna. Men så var det ju en mycket nära vän till mig, så det är klart att man blir lite extra blödig då.

Så nu är ju bara frågan, när är det min tur? Always the bridesmaid, never the bride.... Haha

Måste verkligen sluta äta så mkt godis och chips och mcdonalds och max och pizza och läsk och panacotta och blåbärspaj med vanlijsås och twix och salta kex och glass och cupcakes och pizza och chips och....

Äh, glöm det, blev uppraggad av en som ringde på jobbet... Woho. Fast å andra sidan... det var ju per telefon och han har ingen aning om hur jag ser ut... Så det är väl egentligen inget att va glad över.

Så, som jag sa, måste sluta äta massa skit och bli nyttigare. Inte bara för att jag inte ska lägga på mig mer, men för magen och hälsans skull. Jag har ju en del problem med magen. Övre magmunnen stänger inte ordentligt och magsäcken spänner upp sig lite hej hå som den vill. Har ju fått nån slags medicin jag ska äta, men det är en anti-depresiv så det känns lite sådär med att äta det... Om typ två veckor får jag veta om jag är gluten-intolerant eller har magsårsbakterier i magen. Ska väl ta och kolla upp lite annat skit nångång sen också. Ska på ultraljud också. Det lär vara aningen trevligare än gastroskopin jag gjorde i veckan.

Nåväl, nu ska jag proppa i mig lite mera godis och få lite mer ont i magen. Ciao!

Igår skrev jag först ett jättelångt inlägg om hur det kändes som att jag fått nytändning i bloggskrivandet, jag kände mig full av energi och var sugen på att skriva. Så jag skrev och berättade om allt som hänt sedan sist jag skrivit, sedan tryckte jag på "spara & publicera" och vad händer? Jo, hela jävla inlägget förutom de tre första raderna bara försvinner. Bara sådär. Helt tomt på resten av sidan, sidan som just var full av text. Sen skrev jag ett annat litet inlägg om detta, men det bara försvann helt och finns inte nånstans. Jag blir helt sjukt trött, det är ju inte första gången det händer med den här bloggsidan liksom.... suck, suck, suck.

Oj, hoppsan, råkade visst köpa lite mer än jag tänkte... Men det var som att jag inte hade någon kontroll och att kroppen liksom helt själv köpte kavajen och scarfen också... Helt utan att hjärnan sa åt kroppen att göra det... Jättekonstigt. Och så bestämde sig kroppen för att den ville ha scarfen också. Den visste den ju inte ens om förrän ögonen såg den i shopen. Hjärnan hade ju bara tänk sig t-shirten med fjärilarna på och så halsbandet. Men så plöstligt låg där även kavajen och scarfen i min shoppingbag. Klick, klick, klick. Så bara helt plötsligt hade jag beställt hem grejer för 1800:-. Hoppsan, hejsan.

Edit: Eeehh... Förresten.... Är det någon som vet vad det är för mått på scarfen? Jag tryckte ju liksom bara på köp, man blir så stressad för att grejerna tar slut... Så jag har ingen aning om hur scarfen är... Haha. Nåväl. Det är en Matthew Williamson, så den lär ju va kick ass!!!

P.S. Berätta inte om detta för min pojkvän. Han kommer tycka jag är dum i huvet. D.S

P.S.2 Äh, skit samma. Vet ni hur mycket han lägger på bilgrejer? Som är helt onödiga? En kavaj däremot är sjukt nödvändig! D.S.2

Nu måste jag verkligen ta mig i kragen och börja läsa tidningar. Jag har ju ingen koll på vad som händer runt om kring mig. Det händer saker i världen, i Sverige, som jag inte har en aning om. Viktiga saker säkert. Sådant som folk kan prata om på tåget eller över lunch. Jag får låtsas att jag vet precis vad dom pratar om.

Och det är inte bara de viktiga, "riktiga", nyheterna jag missar. Jag hade ju till exempel ingen aning om att Nicole Richie väntade barn igen. Nu kommer säkert nån skriva en kommentar om att hon inte alls gör det och att det var en gammal bild jag såg... Haha, I'm so out of it. Nej, nu måste jag ta mig nåt att äta till frukost och sen ska jag in och läsa perez blogg så det blir nån ordning på mig!

Har nu suttit på jobbet i en timme. Känns som fyrtio. Gah. Ute skiner solen och hemma har jag världens finaste som ligger i sängen och snusar. Oj, vad jag längtar hem. Vill bara krypa ner i sängen och lukta honom i nacken. Han luktar så sjukt gott på ett visst ställe i nacken. En blandning av gårdagens parfym och hans egna naturliga doft. Jag vill bara åka hem nu!

Nej, nu måste jag tänka på nåt annat.... Annars kommer jag bli galen...

Alltså. Det här med påsken. What's the dealio? Jag jobbar, orkar inte bry mig om att det skulle va nån slags högtid idag. Det är lördag. Punkt. Bara så. Fast det är klart. Hade jag varit hemma hos mamma nu så hade jag absolut älskat att det var påsk. Jag hade ätit ihjäl mig. Jag hade druckit äggtoddy och ätit baconlindor. Jag hade tryckt ansiktet fullt med sill och ägg. Jag hade ätit godis till det sprutade ur öronen på mig. På riktigt. Men nu är jag inte hos mamma. Så det är inte påsk för mig.

Damn.

I miss my mommy.

Gah. Jag har fått så sjukt ont i magen på sista tiden. Har varit till vårdcentralen, men där bara delar de ut medicin till höger och vänster som om det vore godis. Inte blir jag bättre heller. Och inte vet jag vad som är fel. Men nu har jag iallafall lyckats tjata mig till att jag ska få en remiss till en magspecialist. Fast inte utan att bli påprackad lite medicin först. Suck. Allmänläkare...

Igår kunde jag inte ens sova för jag hade så ont... Men ett par ibumetin gjorde att smärtan klingade av och jag kunde äntligen somna, men det kändes som att jag inte hann mer än att glida in i drömland innan killens alarm ringde och det snart var dags för mig också att gå upp. Jag hatar när det händer!

Har just suttit i telefonkö i typ tio minuter och lyssnat på "alla handledare är upptagna, det är din tur snart" på repeat. Jag kommer antagligen att upprepa det i sömnen i natt så många gånger som jag fått det inpräntat i hjärnan. Och som vanligt när man kommer fram så tar det typ två sekunder så är samtalet över. Inte fick man nån hjälp av det samtalet heller. Enda jag fick var att bli av med typ tio spänn för samtalskostnader. Suck. Plus att hon som svarade lät sjukt trött och som att hon hatade sitt jobb och sig själv.

Var hos läkaren i fredags för att kolla upp min mage igen. Den har lite ont och mår lite illa. Och, nej, den är inte gravid, isåfall skulle jag själv tänkt på det som en orsak och tagit reda på om jag var det eller inte. Suck. Men, vad vet jag. Kanske är jag i andra månaden i två år... Anyhow.Fick komma in på en akuttid och pratade lite med doktorn och blev lite klämd på magen. Det tyckte den inte om. Det gjorde lite ont. Så fick jag lite medicin som jag skulle prova i 10-14 dagar, blev det inte bättre ska jag tillbaka och göra tester. Det ska jag. Inte mycket bättre på nästan en vecka.

Den här medicinen iaf är ju helt toppen. Några sköna bieffekter är att jag blir supertorr i munnen. Och så blir jag torr i ögonen så allt är lite suddigt. Skit kul. Känns som att jag varit ute och åkt bil "doggystyle", alltså med huvudet hängandes ut genom fönstret och med tungan ute. Eller som när man är sjukt täppt i näsan och sover med munnen öppen. Och i det här fallet även ögonen öppna. En annan bieffekt man kan få är förstoppning. Den har jag då rakt inte märkt av. Skönt kan tyckas, men i mitt fall blev bieffekten den motsatta. Så inte så skönt.

Nåväl. Ska äta lite lunch nu. Och om tre timmar ska jag åka hem och slappa med min sjukling.

Har just kommit hem från en mycket trevlig kväll hos Jane. Vi har avverkat (ser ut som dubbel v, men det är två v:n....) en och en halv flaska vin, samt tre cider var så jag är rätt så dragen. Jag har just i detta ögonblick en bakpotatis i mikron som bevis på detta. I nyktert tillstånd hade jag kanske på sin höjd brett en macka, eller helt enkelt skitit i att jag känner mig lite småsugen på något (hmmm... råkade av misstag skriva någon istället för något, undrar vad det har för betydelse?) gott att äta på... Men, nej, jag slänger in en bakpotatis i mikron.

Så, frpn och med nu går min nyjterhetstest ut på huruvida jag skulle slänga in en bakpotatis i mikron eller inte....

Godnatt och sov så gott mina små potatisgroddar!

(Edit: i framtiden kanske mitt nykterhetstest ska baseras på huruvida jag kan stava till från och nykterhetstest... Nu är iaf min bakpotatis färdig!)

Gah. Idag var en sån dag där allt bara känns trist och tråkigt och man bara vill ligga i sängen och kolla på serier. Så jävla less på att det blir stökigt hemma för min jävla kille inte kan hålla ordning på sina grejer. Han klagar alltid på att jag lämnar skit överallt så nu har jag gjort ett experiment. Jag har städat efter mig, men låtit allt hans ligga kvar. Tjena att det är jag som stökar till. Men det är inte bara det. Är bara så less på allt. Och på alla. Det bara är en sån dag. Ingen energi. Ingen glädje. Ingen lust. Ingen inspiration.

Det enda som var kul idag var när jag fikade med Jane och vi pratade hemlisar. Resten har mest känts trist. Nu är klockan halv tio och min jävla kille ligger redan och sover för att han var uppe hela helgen (lör-sön) och tydligen räckte det inte med att lägga sig typ åtta, nio igår kväll. Vad ska jag hitta på? Känns inte som läggdags riktigt än, men kan typ inte göra nåt för då kommer han vakna... Suck. Jag vill ha ett hus. Nu. Eller en större lägenhet. Eller åtminstone en skön soffa på kontoret.

Seriöst. Det värsta jag vet på mitt jobb är folk som kommer med befallningar och talar om för en hur man ska göra. "Då kopplar du mig". "Då skickar du det i ett sms". "Skriv in ....". Vafan, är det så svårt att be om saker? "Kan du koppla mig?". "Kan du skicka det i ett sms?". "Kan du prova att skriva ....".

Ännu värre är dom som inte ens säger hej när man svarar utan bara skriker ut det dom vill ha numret till. Eller som pratar med nån annan samtidigt som dom ringer. Bägge dessa kategorier orkar jag inte vara trevlig mot.

Folk som pratar fort för att de tror att det ska bli billigare om de gör det, för då går ju automatiskt allt jättefort tror dom. Jag blir så trött på såna att jag gör saker lite långsammare.

Sen har vi ju alla dessa barn som busringer. Dom hatar jag mest av alla. Dom är så jävla dryga så det finns inte. Gah!

Bara tre timmar kvar....

Vaknade upp ensam i sägen igår efter att min man lämnat mig för att åka till mantorp och köra bilrejs i 24 timmar. (Nej, han kör inte själv i 24 timmar utan byter av med de andra grabbarna i team Huddinge Kustoms) Alldeles för sent kliver jag upp och gör mig iordning (med andra ord, springer runt som en tok i huset för att försöka få ihop mig själv så jag inte missar bussen och kommer försent till jobbet), och dumt nog så har jag två presenter att slå in som lite grädde på moset på min redan sena start. Nåväl, jag hinner till bussen, pendeln, tunnelbanan och slutdestinationen jobbet i tid. Tiden gick ovanligt fort och vips var det dags att ge sig av.

Färden gick dock inte hem utan till Jane. Vi skulle äntligen ha våran tjejkväll, något som inträffar alldeles för sällan i mitt tycke. God mat, drickbart vin (med Sprite i) och mycket gott sällskap. Kvällen gick alldeles för fort och vips var det dags att ge sig av hemåt. Något salongsberusad gick jag hem från bussen, stapplade runt i en snöhög på någons uppfart samt mimade till Mason ft. Princess superstar - Perfect exeeder. Mycket trevlig kväll!

Nu sitter jag åter på jobbet, trodde jag hade lunch, men det visade sig inte vara förrän om en halvtimme. Suck. Nu ska jag kolla hur det gick för min man med tävlingen som avslutades för 20 min sen. Spännande!

Var och såg Bounce nya föreställning igår. Den var hur bra som helst, även om man var lite ofokuserad på föreställningen eftersom man var så nervös för vad som skulle hända härnäst. Man vågade liksom aldrig riktigt slappna av. Det var hundar och blod precis som utlovat. Och oömma kläder var verkligen bra att ha då man sprang runt i lokalen under föreställningen då den utspelade sig i olika delar hela tiden. Det var jättebra för alla fick chans att stå på första parkett någon gång under kvällen, plus att det inte var lika jobbigt att stå eftersom man rörde sig hela tiden.

Det "varnades" ju för vatten också, men detta märktes inte av förrän efter föreställningen var slut. Jag ska inte avslöja i vilken form dock, vill inte förstöra överraskningen! Men det var kul, och man blev inte blöt om man inte ville. Det hela avslutades med en hel massa dans till bra musik. Sen va det bara att åka hem och sova eftersom vi var så slutdansade.

Caution rekommenderas varmt! Den får fem nånting av fem möjliga!

För biljetter, se ticnet.se

Den har några år på nacken men är fortfarande sjukt rörande.

Inga goda iallafall. Fick semla på jobbet. Det var uppskattat. Synd bara att den smaka torr bulle med sprutgrädde... Så jag palla bara äta halva. Men jag tänkte hela tiden att det gör inget för killen har ju köpt en såndär god semla till mig, som han brukar köpa på nåt konditori, med äkta grädde på. Så kom jag hem nyss och tittade i kylen. Tomt! Okej, inte tomt, det är fullproppat, men ingen semla i syne.

Vilken sopa han är ibland.