This is MY life!

Fick ju mina betyg häromdagen. De som jag slitit för. Fick äntligen se hur mycket mitt blod, svett och tårar var värt. Fick MVG nästan rakt igenom. Tre VG:n. Två av dom hade jag förväntat mig, men det tredje kändes riktigt surt. Ansiktsbehandling. Hur gick det till? Det är ju typ hela poängen (inte riktigt hela kanske, men ändå) med mitt yrke. Well, that's a slap in the face! Min hjärna går på högvarv för att fundera ut vad som gjorde att det bara blev VG. Det sunkigaste är att jag inte vet om det var precis bättre än G eller på snudd till MVG.

Jag hatar den här betygsskalan. Den är så sjukt orättvis.

Idag är en sån dag som man bara känner sig ful och eländig. Känns som att man har påsar under ögonen som hänger ner till knäna och sminket hänger på sniskan och håret ska vi inte ens tala om för det känns så platt och fult och trist. Och så råkar man se sig i spegeln. Fullt beredd på att man ser ut som hell. Och så bara är man galet snygg. Värsta överraskningen! Okej, galet snygg var att ta i. Men jag ser fräsch ut iallafall. Och mitt hår, det är faktiskt galet snyggt! Har the best hairday ever!

Nu ska jag försöka vara glad över det, istället för att sitta och tjura över det faktum att jag bara varit på jobbet en timme när det känns som minst tio. Bara sju timmar kvar nu.... Yaaaaay.....

Mina nya favoritprodukter kommer båda från i.d.
Och ingen av dem är smink. Det är Skin rev-er upper och Prime Time. Skin rev-er upper är en vitaminkräm som även innehåller lite aha-syra och man har den under sin vanliga kräm, som ett serum typ. Min hud har aldrig sett bättre ut sen jag började använda den. Jag hoppas dom kommer ut med en hel hudvårdsserie!






Prime Time är som namnet antyder en primer. Har aldrig haft en primer förut men den här är hur bra som helst! Jag brukar alltid bli glansig i t-zonen men den tar verkligen bort det. Har inte varit blank en sekund sen jag köpte den. Den är väl värd varenda krona.

Det ni. Inte många i Sverige som kan skryta med den titeln. Inte ens många i världen. Det var den stressigaste och jobbigaste veckan jag någonsin upplevt.

Måndag
Fotografering och provskrivning. Provet kändes ganska bra, räknade till 77 ganska säkra när jag satt där, 70 av 100 var gränsen för godkänt. Efter provet var det dags att förbereda sängen för det praktiska provet vi hade i tisdags. Med förbereda menar jag byta handdukar, påslakan, torka av bord plus produkter, fylla på allt, duka upp med manikyrgrejer osv. Tog väl ungefär en timme eftersom jag strök påslakanet också, vilket ingen annan gjorde men det såg så mycket snyggare ut. Efter att jag förberett klart på skolan åkte jag hem och förberedde där. Plockade ihop allt jag behövde och så.

Tisdag
Dagen började med tågkrångel. Men jag blev bara cirka 10 minuter sen så det var ingen större fara.

9.00 Kunderna anländer. Ansiktsbehandling med frans- och brynfärg, apparat, manikyr samt avslutande make up på tre och en halv timme. Jag kände verkligen pressen och trodde på riktigt att jag skulle kaskadkräkas när Ina, delegaten och SHR-representanten läste mitt kundkort. Och så var det frågorna, kändes som att delegaten var ute efter att sätta dit mig. Hon undrade om jag visste vad det var för metall i jontofores-rullarna. Jag svarade jag vet inte på den frågan. Men förutom en del läskiga frågor gick det hela riktigt bra och jag hann till och med dra på min kund läppenna och läppstift!

12.30-13.30 Typ lunch. Stressade väl mest i sig lite näring.

13.30 Kroppsapparat, gick superbra. Här kände jag att jag hade mer kontroll och var lite mer bekväm med hela situationen även om jag fortfarande kände mig som om jag skulle svimma. Sedan var det massage och vaxning. Båda delarna gick bra utan några som helst problem.

16.30 Specialarbete. Jag gjorde en lyftande ansiktsbehandling på mamma eftersom jag skrivit om att se evigt ung ut utan att ta till kirurgiska ingrepp. Delegaten undrade hur masken gav en lyftande effekt. Jag fick hjärnsläpp och ordbajsade lite. I övrigt gick behandlingen bra och mamma såg sjukt fräsch ut efteråt.

Ca 17.30 Ina kom fram och gav mig en kram och sa "Grattis! Allt har gått jättebra!" Jag fattade ingenting och hon fick förklara att jag klarat allt. Jag hade alltså tagit CIDESCO-examen i Beauty Therapy. Woohooo!!!

Onsdag
Ledig förutom två timmars "tvätt-hjälp".

Torsdag
SPA-CIDESCO
Kände mig betydligt lugnare och i kontroll. Den här dagen gick hur bra som helst. Fick inga svåra frågor utan det kändes verkligen som att delegaten ställde frågor som hon helt enkelt undrade över eftersom det var första gången för henne att bedöma SPA-CIDESCO. Jag gjorde kurbad på förmiddagen. På eftermiddagen var det peeling, inpackning och Indian Head Massage. Allt gick sjukt bra. Sedan var det dags för teoretiskt prov i SPA. Gick bra det med tydligen.

Fredag
Ledig.
15.30 Avslutning med diplomutdelning, mingel och skumpa. Sedan middag på Dell'Attore och utgång på Golden Hits med klassen, mer om det senare.

Nu är allt över. På måndag har jag ingen tid att passa. Förutom reprisen av melodifestivalen.

Imorrn börjar den berömda CIDESCO-veckan. Veckan då allas rätta färger visas. Vi får se vem som klarar att arbeta under press och vem som bryter ihop av stressen. Jag har redan satsat mina pengar på några säkra kort som inte kommer palla trycket. Jag tvivlar också på att alla kommer att klara sig. Det praktiska är nog inget problem för nån, men det teoretiska kommer nog vara svårt för en del. Jag känner mig rätt så lugn inför de flesta delmomenten. Känner mig lite nervös inför vichy/kurbad bara. Fast inte så jättemycket. Det ska mest bli kul faktiskt. Jag älskar att jobba under press och presterar bäst då.

15 månader har gått otroligt fort. Det trodde man inte när man började. Och definitivt inte strax efter sommarlovet. Men så plötsligt var det jullov. Och ännu mer plötsligt var det examen. Snart är även den veckan över och jag står arbetslös. Eller nej det gör jag faktiskt inte, jag har ju fortfarande kvar mitt glamourösa extraknäck på nummerupplysningen. Men där hoppas jag att jag blir kortvarig efter examen.

Jag har redan gjort upp planer för efter examen. Iallafall första veckan. Då ska jag göra följande:
* Sova tills jag vaknar
* Dricka litervis med min favvodryck - kaffe! (Och ja, Hanna, jag ska dricka Brunkullate också)
* Slöa i sängen/soffan framför datorn och kolla på serier
* Sova lite till
* Slöa lite till
* Kanske åka in till stan och bara driva runt

Ska bli så jävla skönt! Jag längtar verkligen! Men naturligtvis ska jag göra vettiga saker också:
* Skriva CV
* Söka jobb på massa härliga span och mysiga salonger
* Anmäla mig på produktkurser och lära mig massor

Har haft jullov och varit i Kina på shoppingtripp.I måndags var första skoldagen på 3 veckor. Det var tufft. Riktigt tufft. Mycket jobbigare än jag kunde ana. Jag är konstant trött och utmattad. Känner aldrig att jag får sova. Det har bara gått en vecka och jag är redan halvdöd. Men som tur är så har jag bara tre veckor kvar nu! 15 månader har gått så sjukt fort. Två veckor i skolan, sen är jag färdig med den, sen är det en vecka med cidesco examen. Sen är jag färdig. woohooo!!! Det enda jag kan tänka på är att då ska jag sova. Haha. Jag ska sova flera dygn, ända tills jag vaknar av mig själv. Fast så finns den där tanken som gnager i bakhuvudet. Vad ska jag göra sen, när jag vaknar? Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Jag är livrädd om jag ska vara ärlig. Just nu är allt så tryggt och bekant. Vill inte ut i stora läskiga riktiga världen. Det skrämmer mig. Jag vet inte vad jag vill göra, har ingen tanke eller plan alls tror jag... Vill så mycket men vet inte hur jag ska gå tillväga. Försöker att inte tänka så mycket på det där, men verkligeheten knackar på dörren hela tiden och gör sig ständigt påmind genom att kika in i fönstret när jag ignorerar knackningen. Suck. Nu börjar jag bli alldeles för djup för en söndagsmorgon.

Om man själv inte vet vart nåt ligger så kan man inte skälla på nån annan som försöker hjälpa en hitta stället, och definitivt inte kalla den personen värdelös. Så är det bara. Jag samlar all min service-mindness för att inte skicka ett elakt sms till den personen. Men det är jävligt tufft.

Men det är bara att slå av dammet från axeln.

Men jag orkar liksom inte riktigt uppdatera bloggen. Har miljoner andra saker att göra hela tiden. Men här kommer ett litet sammandrag av senaste tiden.

Det har varit buisness as usual. Skola, jobba, sova (knappt). Inte mycket roligt har hänt. Så alltså inte speciellt mycket att blogga om... Nu har jag iallafall jullov, även om det inte känns så. Jobb hela helgen, ingen sovmorgon. Jobbade sista dagen på skolan igår. Skitdag. Sopiga behandlingar och inte så roligt folk att jobba med. Var så trött att jag ville dö igår kväll. Imorse ville jag inte gå upp, höll på att svimma av trötthet när jag väl tog mig ur sängen.

On a brighter side, så bor jag och killen numera i hans föräldrars hus och är hundvakt medan de är och semestrar i Nya Zeeland. Så jäkla mysigt! Längtar till typ torsdag, fredag nånting då vi äntligen kan vara hemma tillsammans och mysa och kramas och vakna sent tillsammans och bara ligga och dra oss. Det ska bli så jäkla gött! Längtar till tisdag också då jag får min första sovmorgon på ungefär tusen år. Jag skiter i om jag sover bort hela dagen, men jag går inte upp förrän jag vaknat av mig själv. Fast hunden lär ju väcka mig för promenad nångång under dagen, men spela roll, jag får väl lägga mig igen efter det.

Som niu märker så är jag trött. Jävligt trött. Men med all rätt, jag jobbar sju dagar i veckan, och utöver det är det en del plugg och annat som ska göras.

Fattar ni förresten att på onsdag är det julafton? Känns inte så... Känns som november... Konstigt...

Nu har det gått nästan två månader sedan jag skrev något sist. Jag har varken haft tid, ork, lust eller inspiration till att skriva. Jag har, som en tunnelbanechaufför en gång uttryckte det, tagit en existensiell andningspaus.

I skolan går allt i ett rasande tempo och plötsligt är det bara fyra skolveckor kvar till examen. Med ett lov nånstans däremellan. 6 februari har aldrig känts så nära. Det märks på mig. Fråga min sambo. Men dom där epileringarna har gjorts och nu har jag bara en sista gång kvar innan slutprovet. Ett av två specialarbeten är gjorda och inlämnade. Det andra specialarbetet är påbörjat.

På fredag blir det jullov. Det är helt sinnesjukt. Det är rubbat. Det är galet. Det är totalt sanslöst. 12 januari kommer jag tillbaka till skolan för att sätta mig i face-salen och göra ett slutprov i pedikyr. Tre slutprov är gjorda. Manikyr, make up och massage. Jag har minst godkänt på alla. På fredag får jag veta hur det gick på make up-provet. De andra får jag veta först när jag håller slutbetyget i min hand.

Den 6 februari lämnar jag skolan. För gott. Jag får ont i magen av att tänka på det. Den 7 februari känns som ett stort svart hål. Jag hatar 7 februari. Jag har sjuk ångest för den dagen. Första dagen i mitt riktiga liv. Eller tekniskt sett är det väl den 9 februari, inget nytt liv börjar på en lördag.

Nä, fyfan vilket deprimerande inlägg det här blev.

Idag har jag faktiskt varit ute och gått promenad på morgonen. OCH så gick jag till pendeln. :O

Och så har jag sålt två produkter idag vilket betyder två prickar och lite provision.

Gött.

Seriöst. Nu måste jag fan ta mig i kragen. Sent i säng igår i kombination med sopigt väder och lite halsont så blev det ingen promenad imorse... Suck. På torsdag. Då ska jag. Kanske.

Fast inte sååå mycket woohoo, fast ändå lite. Om fyra månader på dagen så tar jag examen. Helt galet!!! Jag har så himla mycket att göra innan det. Två specialarbeten, några apparater, 9 epileringar. Aaaaahhh!!! Hur ska jag hinna???

Senaste veckorna har jag proppat i mig godis som en idiot. Och chips. Och jag har inte motionerat en millimeter. Eller jo, jag gick hem från centrum i lördags. Och ibland tar jag trapporna i skolan. Och så går jag ju till och från pendeln varje dag när jag går i skolan. Imorgon bitti ska jag gå upp en halvtimme tidigare och gå ut och gå. Jag hade tänkt gå ut idag, men så var jag inte hemma förrän typ halv sju och då skulle jag fixa mat och så, tiden bara rann iväg... Men imorrn, Då jävlar.

Jag vill ha en pyjamas. En sån med skjorta och byxor i tyg. Alltså inte såntdär mjukt tyg som vanliga pyjamasbyxor brukar vara, utan såntdär riktigt pyjamastyg som är som lakan. (Knappt jag förstår vad jag menar med det). Har sökt på h&m och dylikt utan lycka. Suck. Det enda jag hittade var denna:



gemiggemiggemiggemiggemiggemiggemiggemiggemiggemig!!!!

Det funkade att mobilblogga. Perfekt.

att tjuvlyssnat.se är det tråkigaste jag vet. Man fattar ju liksom att det mesta är påhittat. Det är iallafall vad jag tänker efter varje inlägg. Tacka vet jag konsumbloggen, den känns äkta.

Nu ringde hon igen. Pratade svenska. Hon var intagen på sjukhus både med och mot sin vilja, det hae hon läkarintyg på. Och enda sättet att ta sig ut var nu på samma sätt som hon kom in. Hon ville ha numret till sköterskexpiditionen. Fast hon visste inte riktigt vart hon var och det var väl därför hon var intagen. Eller så hade hon feber trodde hon. Hon fick ett nummer dit hon trodde hon var. Hon behövde inte bli kopplad, jag kunde skicka ett sms. "Det brinner inte så farligt".

Alltså...

Va?

Jag fattar inget.

Sitter här och bara gapar.

En kvinna ringde och inledde med "Hello, my name is... nothing..."... Eller hon inledde med att inte säga något alls förrän jag ropade hallå i tron om att ingen var där, men i alla fall. Redan där blev jag helt "va?". Sen fortsatte hon att prata på engelska med en skarp svensk brytning. Hon var på sjukhus och fick inte gå därifrån. Men hennes försäkringsbolag hade sagt att hon kunde gå när hon ville. Så nu behövde hon få tag på sin läkare i New York. Ja ba "va?". Så förklarade jag, på svenska, att hon får ringa utlandsupplysningen för jag har bara svenska nummer. Då svarade hon på svenska, fortsatte lite på engelska, och frågade på svenska om jag inte kunde koppla henne till larmcentralen. Ja ba fortfarande helt "va?". "Menar du 112 eller?" undrade jag. "Ja, 112, i Sverige, eller vart det är, I don't know" svarade hon och fortsatte "Men du kan inte koppla mig eller? Utlandsupplysningen? Då ringer jag dit. För du kan inte bara kolla upp ett nummer i New York?" "Nä....." svarar jag, fortfarande sådär "va?". Sen la hon på.

Märkligt.

Mycket märkligt.

Va....??

...som inte plockat fram papper och penna när de ringer nummerupplysningen. Det är brottåm att man hittar numret, men det går bra att själv leta efter en penna i fem minuter.

Folk är konstiga.